Vad vill du lyfta på internationella mansdagen?

international_mens_day_symbol

Idag, 19:e november, är det dags för den årliga internationella mansdagen.

Vilka frågor skulle du vilja lyfta idag?

Jag skulle vilja lyfta upp mäns betydelse för familjelivet, att män tar ansvar i hemmaarbetet. Vill även lyfta upp hur vi kan bryta machokulturen bland pojkar och män och att vi behöver lyfta upp frågan om mäns psykiska ohälsa och självmordsrisk. Just psykisk ohälsa och självmord är årets tema. Här behöver så himla mycket mer göras!

Tyvärr så ser vissa inte fördelarna med att ha en internationell mansdag. Är du en av dem så tycker jag att du ska läsa denna text.  Det är lätt att tycka att män har 364 dagar om året (alla utom internationella kvinnodagen), vilket stämmer vad gäller makt etc, men mäns frågor är också värda att lyftas för jämställdhetens vinning.

Vissa anser att män inte har mycket att slå sig för bröstet för och därför inte ska lyfta frågor på internationella mansdagen. Här håller jag inte med. Jag tycker inte att man ska sluta lyfta internationella mansdagen bara pga att män står för det mesta onda i samhället. Genom att lyfta frågor som t.ex. machokulturen och prata om hur vi kan bryta den så hjälper det både kvinnor och män.

Jag vill gärna veta dina idéer och tankar om internationella mansdagen. Vilka frågor vill du lyfta? Har du idéer och tankar om hur vi kan förbättra den psykiska ohälsan hos män? Hur kan vi förändra machokulturen?

Hip hip hora – Självmord

Kollat på Hip hip hora, och känner igen mig i mycket av de känslor och situationer som finns i filmen. Skolgången kan vara riktigt bra för vissa, men även ett rent helvete för andra. Att fundera på självmord är mycket vanligare än man tror. Känslan man har när man känner att man inte vill leva mer.

Till alla som känner såhär, kom ihåg att det finns flera som älskar dig! Vi är bara väldigt dåliga på att visa det. Våga prata ut om hur ni känner med någon ni litar på.

Till närstående, våga fråga och var bra lyssnare. Var lyhörda och visa att ni finns där. Våga be om hjälp utifrån av kuratorer mm.

Varje självmord är ett för mycket!

Jag är glad att jag valde rätt beslut när jag var ung..

Tyst minut för avlidna i arbetet

LO har utlyst att en tyst minut för alla som avlidit i arbetet ska ske fredagen den 27 april kl 12.00. Tyvärr dör alldeles för många i dödsolyckor i jobbet. Varje dödsfall är ett dödsfall för mycket! Vad dessa olyckor beror på kan ha olika orsaker, men att stress är en starkt bidragande orsak är väldigt troligt. På grund av stress använder man inte alla säkerhetsanordningar som finns tillgängliga. Folk stressas till att arbeta fel.

Nu kommer säkert flera tycka att det är upp till en själv att lugna ner sig och att de inte känner sig stressade, självklart har man ett eget ansvar, men det är lika mycket arbetsgivarens ansvar att ge möjligheten till att ta det lugnt. Att hela tiden pressa arbetarna med neddragning av personal och krav på hur mycket som ska hinnas på väldigt kort tid gör att man inte tar det lugnt. Alla vill ju göra ett bra jobb på sin arbetsplats.

Jag hoppas så många som möjligt är med på denna tysta minut imorgon kl 12.00 och hedrar de som tyvärr avlidit på grund av arbetsplatsolyckor, arbetsrelaterade sjukdomar eller självmord efter mobbning i arbetet.

Länkar: LO , Arbetet , Dagens Arena , Löntagarbloggen

Varför väljer unga självmord?

Läser på SVTs text-tv att antalet självmord sjunker i Sverige, men att de fortfarande ligger högt bland unga. Dessutom har självmordsförsöken bland unga ökat. Varför är det såhär? Något är fel med välfärdssverige när så pass många unga dagligen funderar på att ta sitt liv.

Varför funderar alla dessa unga människor på att ta sitt liv? Vad kan vi göra för att förändra detta?

Det finns de som skyller många av självmorden på internet, att saker sprids fortare och att man saknar de fysiska mötena. Jag skulle samtidigt säga att internet räddat många liv. Att må dåligt och kunna få vara vara anonym och diskutera hur man mår över internet kan hjälpa många. Det är lättare att via internet hitta flera som känner likadant. Samtidigt så kan det självklart slå åt andra hållet, det är ju lättare att skriva något taskigt i en chat än att sägadet i verkliga livet. Jag har själv blivit hotad till livet i ett diskussionsforum för inte så länge sen.

Det allra viktigaste tror jag är att skapa en bra relation med stor tillit till unga, att försöka lyssna på de signaler som unga sänder ut. Det kommer aldrig finnas en universallösning för att nå nollvisionen, men många olika insatser kan göra stor skillnad. Jag tror att fritidsgårdarnas inträde på t.ex facebook gör mycket. Liksom BRIS och andra organisationers internetanpassning.

Vi måste tillsammans stoppa mobbing, få alla att känna att de duger som de är och sluta pressa barnen i ung ålder. Detta är inte lätt, men det går att förändra små saker i vardagen. Det är dock inte tillräckligt, vi måste även göra det mer accepterat att gå till psykolog och kurator, det är alldeles för många som drar sig från att prata om hur man mår. Ett sätt är att ge mer resurser till organisationer som BRIS, de får dagligen in en mängd samtal och meddelanden från unga som mår dåligt.

Media: SVT , SvD , DN , GP
Bloggar: Ludmilla , Röda Malmö , Dennis

En tung helg..

Det blev en riktigt tung helg detta. Jag visste att fredagen skulle bli jobbig med begravningen, men blev tyngre än väntat. Var en hel del gamla minnen som rördes upp i kyrkan m.m. Nu gäller det att hitta vägar att gå vidare, att kunna reda ut allt gammalt som nu finns inom mig.

Det är jobbigt när en tomhet och massa tankar är allt som finns inom en. Att tänka tillbaks på tiden då jag var nära att ta mitt liv. Pusselbitarna föll lite mer på plats i helgen efter samtal med mina föräldrar. Men många bitar fattas fortfarande för att jag ska förstå varför jag stod där med kniven i handen, att förstå vad det var som gjorde att jag inte tog mitt liv..

Självmord, den enkla vägen

Läser rubriken ”Självmord är en praktisk lösning” på Aftonbladets hemsida. Blir först förskräckt över rubriken, men när jag börjar läsa om Stan Collymore, hur han mådde och kände att självmord skulle vara en praktisk lösning på sin depression, så förstår jag. Hur många har inte någon gång känt sig lite nere, tänkt tanken att det ibland vore enklare att bara försvinna ett tag. När man känner så under en längre tid, när man inte hittar något som förgyller dagen, då är det väldigt enkelt att hamna i självmordstankar.

Själv har jag stått med kniven i handen, men något stoppade mig. Idag är jag väldigt glad att det fanns en tanke som stoppade mig. Frågan är bara vad det egentligen var som stoppade mig, kanske var det att jag visste att det fanns nära och kära som älskar mig för den jag är. Det stora misstaget som jag gjorde, och som jag tror de flesta gör, är att inte prata med någon om hur man mår. Detta är absolut inte lätt, det krävs en hel del mod för att våga öppna sig för någon annan.

Tror många är rädda för hur andra ska reagera när man berättar att man ska träffa en psykolog eller liknande. Det är fler än man tror som går hos psykolog och ännu fler som egentligen kanske borde gå en kortare period hos en psykolog. Själv har jag inte vågat tagit steget till att ens prata om mina självmordstankar från när jag gick i mellanstadiet. Kanske hade de något samband med att jag hotades till livet när jag gick i 4:an. Hur som helst så har jag äntligen vågat ta steget att börja prata om det som varit och försöka bearbeta det så jag kan lämna det bakom mig och gå vidare.

Media: AB , EP , EP , DN , SvD
Bloggar: Ludmillas , Jenna Anderberg , Sagan om Saga
Andra sidor: Vårdguiden , Självmordsguide

1446 självmord på fem år

En granskning visar att 1446 personer inom psykiatrin tagit sina liv under de senaste fem åren. Det är nästan 300 självmord om året! Det som skrämmer mig ännu mer är när versamhetschefen på en av psykklinikerna på sjukhuset i södra Älvsborg Bengt-Arne Andersson säger  att ”det är klart att det alltid finns brister och anledning till självkritik, men jag vågar inte säga att vi hade kunnat rädda liv om vi gjorde annorlunda”. Det är väl klart att man hade kunnat gjort något annorlunda för att rädda deras liv, sen kanske inte resurserna finns just nu.

Vi har en regering som hellre sänker skatter för de som redan har det bra än att satsa på de som verkligen behöver resuserna. Av de hundratals miljarder som pumpas ut från statskassan till de med höga inkomster skulle delar av dem kunna gå till preventivt arbete så att färre börjar må dåligt och fler får hjälp i tid, innan det är för sent.

Det går även att hitta en del pengar i de olika ersättningar som riksdagsledamoter får. Riksdagsledamoterna får dessutom rejäla löneökningar, samtidigt som det diskuteras i media att LO är ansvarslösa som begär löneökningar för de med lägst löner. Varför finns det alltid pengar till de som tjänar mest, medan det alltid saknas resurser att hjälpa de som verkligen behöver det? Jag trodde att ett liv var mer värt än en skattesänkning, men tydligen inte hos stora delar av Sveriges befolkning..