Idrottens pennalism

I förra veckan kunde vi läsa om hur landslagsspelarna utövade pennalism på varandra efter träning. De hade bollat gris och den som förlorade fick ta emot hårda skott på häcken. Det kan ses som något oskyldigt och att alla bestämmer själva om de är med på det, men frågan är var gränsen går?

När jag åkte iväg på träningsläger med A-laget i Gnesta FF för första gången så hade de bestämt att de yngre skulle passa upp de äldre. Då vi hade många som var yngre så hamnade jag bland de äldre som fick en personlig uppassare. Jag själv ignorerade detta totalt. Det som fortsatta följande dagar var att varje kväll så betygsattes de yngre, om de hade putsat våra skor, hämtat saker åt oss m.m. Allt dokumenterades i en rankinglista.
Detta kan säkert klassas som om det bara var på skoj, men samtidigt så pressade det unga att göra massa saker åt andra. Jag själv tappade tron på tränarna och lagledarna denna vecka, plus att respekten för de äldre var som bortblåst.

Frågan man som tränare ska ställa sig är om dessa mobbinglika pennalistiska metoder ens ska tillåtas vid sidan om träningsplanen. Var är respekten för varandra?!
Det som är extra trist är att förbundsbasen i och med uppmärksammandet av denna mobbinglika lek inte gör mer än att be om ursäkt för det. Detta sker dagligen runtom i hela Sverige, där unga spelare känner sig tvingade att delta för att inte hamna utanför!

Media: EP , EPAB , AB , SvD , DN

Annonser

Varför väljer unga självmord?

Läser på SVTs text-tv att antalet självmord sjunker i Sverige, men att de fortfarande ligger högt bland unga. Dessutom har självmordsförsöken bland unga ökat. Varför är det såhär? Något är fel med välfärdssverige när så pass många unga dagligen funderar på att ta sitt liv.

Varför funderar alla dessa unga människor på att ta sitt liv? Vad kan vi göra för att förändra detta?

Det finns de som skyller många av självmorden på internet, att saker sprids fortare och att man saknar de fysiska mötena. Jag skulle samtidigt säga att internet räddat många liv. Att må dåligt och kunna få vara vara anonym och diskutera hur man mår över internet kan hjälpa många. Det är lättare att via internet hitta flera som känner likadant. Samtidigt så kan det självklart slå åt andra hållet, det är ju lättare att skriva något taskigt i en chat än att sägadet i verkliga livet. Jag har själv blivit hotad till livet i ett diskussionsforum för inte så länge sen.

Det allra viktigaste tror jag är att skapa en bra relation med stor tillit till unga, att försöka lyssna på de signaler som unga sänder ut. Det kommer aldrig finnas en universallösning för att nå nollvisionen, men många olika insatser kan göra stor skillnad. Jag tror att fritidsgårdarnas inträde på t.ex facebook gör mycket. Liksom BRIS och andra organisationers internetanpassning.

Vi måste tillsammans stoppa mobbing, få alla att känna att de duger som de är och sluta pressa barnen i ung ålder. Detta är inte lätt, men det går att förändra små saker i vardagen. Det är dock inte tillräckligt, vi måste även göra det mer accepterat att gå till psykolog och kurator, det är alldeles för många som drar sig från att prata om hur man mår. Ett sätt är att ge mer resurser till organisationer som BRIS, de får dagligen in en mängd samtal och meddelanden från unga som mår dåligt.

Media: SVT , SvD , DN , GP
Bloggar: Ludmilla , Röda Malmö , Dennis

Hur ska man göra, vid hot..

Många vågar inte vittna när de ser brott eller utsätts för påtryckningar och brott. Jag förstår dem helt och hållet! Frågan är hur vi kan vända det så att fler vågar träda fram. Jag tror inte det finns någon universiell lösning som fungerar för alla, därför behöver alla dra sitt strå till stacken och komma med idéer och tankar.

När jag var 10 år blev jag hotad till livet.  Jag höll det för mig själv ända till vuxen ålder. Varför gick jag inte och sa till lärare eller föräldrar direkt? Jo, pga av rädslan av vad som skulle kunna hända då. Rädslan att det skulle bli värre. Jag visste ju hur min skolgång såg ut med hotet över mig, men jag hade ingen aning om hur det skulle kunna bli ifall det kom fram att jag sagt till någon vuxen som tog tag i problemet.

Jag tror att med fler goda exempel i media och i skolan, så kan vi få fler att vittna och våga säga ifrån när någon hotar andra. Detta arbete är något som skolan behöver arbeta aktivt med, då mobbing lätt kan övergå till värre saker. Många skolor gör redan idag ett riktigt bra jobb, men vi alla behöver uppmärksamma detta ännu mer.

Kom gärna med idéer och tips om vad man kan göra för att motverka mobbing, hot och få fler att våga vittna och säga ifrån.

Media: LT , Aftonbladet , Expressen , Expressen , DN