Vad vill du lyfta på internationella mansdagen?

international_mens_day_symbol

Idag, 19:e november, är det dags för den årliga internationella mansdagen.

Vilka frågor skulle du vilja lyfta idag?

Jag skulle vilja lyfta upp mäns betydelse för familjelivet, att män tar ansvar i hemmaarbetet. Vill även lyfta upp hur vi kan bryta machokulturen bland pojkar och män och att vi behöver lyfta upp frågan om mäns psykiska ohälsa och självmordsrisk. Just psykisk ohälsa och självmord är årets tema. Här behöver så himla mycket mer göras!

Tyvärr så ser vissa inte fördelarna med att ha en internationell mansdag. Är du en av dem så tycker jag att du ska läsa denna text.  Det är lätt att tycka att män har 364 dagar om året (alla utom internationella kvinnodagen), vilket stämmer vad gäller makt etc, men mäns frågor är också värda att lyftas för jämställdhetens vinning.

Vissa anser att män inte har mycket att slå sig för bröstet för och därför inte ska lyfta frågor på internationella mansdagen. Här håller jag inte med. Jag tycker inte att man ska sluta lyfta internationella mansdagen bara pga att män står för det mesta onda i samhället. Genom att lyfta frågor som t.ex. machokulturen och prata om hur vi kan bryta den så hjälper det både kvinnor och män.

Jag vill gärna veta dina idéer och tankar om internationella mansdagen. Vilka frågor vill du lyfta? Har du idéer och tankar om hur vi kan förbättra den psykiska ohälsan hos män? Hur kan vi förändra machokulturen?

Vem/vad litar du mest på?

Du tar fram mjölken från kylskåpet, kollar på bäst före datumet (2016-11-05). Slänger en blick på kalendern som visar 6:e november. Vad gör du då? 

Tar fram några ägg, ser att bäst före datumet är 14:e oktober. Vad gör du med dem? 

Alldeles för många slänger mat som det inte är något fel på enbart för att bäst före datumet har passerat.

Litar du mest på dina smaklökar/luktsinne eller bäst före datumet på förpackningen?

Hur lyfter du fram kvinnor?

Jag har funderat lite på hur jag som man kan ge kvinnor mer plats i det offentliga utrymmet, samt lyfta fram dem oftare.

Några sätt som jag gjort är att försöka puscha kvinnor att våga ta för sig i debatter m.m. Samt att försöka referera till kvinnor oftare än jag gjort tidigare.

Det sjuka är att när kvinnor får lika mycket utrymme som män så upplevs det som att kvinnorna fått ta väldigt mycket plats. Det märks att man är van att män tar mer plats än kvinnor.

Vilka tips har du?

Jag vill inte komma ut!

Jag har funderat på det här med att homo- och bisexuella måste komma ut med sin sexuella läggning. Varför är det så?

Det är fortfarande så att de flesta antar att alla är heterosexuella tills annat har bevisats. Vilket är väldigt synd, då många känner sig intvingade i normernas grepp. Speciellt unga som frågas om de träffat någon söt tjej respektive kille.

Tänk den dagen som vi alla accepteras oavsett om man gillar killar, tjejer eller både och. Att inget barn antas vara heterosexuellt, utan varje individ accepteras från första dagen oavsett.

Jag drömmer om den dagen som ingen behöver komma ut.

Det kunde gått illa..

Sitter och funderar på vilken tur jag haft att jag inte hamnat snett under uppväxten. Har nu på morgonen sett två dokumentärer på SVT Play. Båda handlade om unga.

Moving Sweden – Hitta Bort:
Handlar om Kaspian och hur hans familj faller isär. Om hans flykt från allt och möten med andra på gatan. Tänker på hur lätt det är att man som ung kan råka ut för händelser som gör att hela livet faller samman. Hur viktigt det är med en trygg uppväxt. Här tycker jag att vi i hela samhället måste ställa upp tillsammans för att stötta när det händer oförutsedda saker för människor.

Angered United:
Handlade om ett fotbollslag med andra generationens invandrare och deras väg in i vuxenvärlden. De följde flera med helt olika förutsättningar och mål i livet. En som var skoltrött och ville spela fotboll, men som var skadad som kände sig nere. Jag kunde känna igen mig så väl i henne, för mig var fotbollen en av räddningarna under min skoltid.

Båda dessa historier gör intryck på mig. Speciellt när jag tänker på hur lätt det kunde gått snett för mig, hur nära jag var att rasa samman under min uppväxt. Men jag hade en trygg familj och några få vänner som fanns där och stöttade mig, plus fotbollen. Utan dessa så hade jag inte levt idag.

Att ha aktiviteter som barn och ungdomar kan syssla med kan vara räddningen ur många svåra förhållanden.
Och kom ihåg, att de som mår sämst ofta är bra på att dölja det, så det syns inte alltid utåt. Vi måste bli bättre på att se alla ungdomar.

Sömn behövs för återhämtningen

Jag har under flera år försökt att pressa in träningspass i en redan fullbokad kalender, vilket ofta resulterat i att jag får sitta på nätter och göra det jag skulle gjort på kvällen. Detta har medfört att jag sovit väldigt lite. Under kortare perioder har detta fungerat, men en sådan livsstil håller inte i längden.

Nu när jag kommit igång med träningen igen så har jag direkt märkt att jag efter ett hårdare träningspass behöver min sömn för att kroppen ska återhämta sig. Annars känner jag en seghet i kroppen dagen efter.

En annan aspekt är att jag under de senaste åren varit sjuk väldigt ofta, även om jag varit tillräckligt ok för att jobba så har träningen blivit lidande. Även om en av orsakerna är de baciller som barnen tar med sig hem från förskolan och skolan, så tror jag att sömnen också är en stark orsak.

Detta gör att jag nu ska bli bättre på mina sovtider!
Har du några tips på hur man får till fler timmars sömn, utan att för den delen tumma för mycket på övrig tid?
Tänk om varje dag istället vore 25 timmar 😉

Fler blogginlägg om sömn: På väg mot 42 , Den ofrivillige löparen , Ubbes livsstil

Jag borde bryta ihop..

Varför skriker jag inte rakt ut?
Varför bryter jag inte ihop?
Varför håller jag bara tyst?
När det egentligen behöver komma ut.

Jag borde skrika rakt ut,
Jag borde bryta ihop,
Jag borde prata om allt,
Men det är inte sån jag är.

När man är inåtvänd som jag,
så behöver omgivningen vara än mer uppmärksam.
Det syns inte utanpå
hur såna som jag mår.

Jag vill inte prata om det,
jag vill inte bryta ihop,
jag vill bara blunda
och hoppas att morgondagen blir bättre.

Trots sorg i hjärtat,
Så går mina tankar till andra.
Min mamma och syskon, kusiner och hennes man.
Alla de lever,
Med sorg i sina hjärtan.

Imorgon är en ny dag,
Ta vara på den tillsammans.
Man vet aldrig
När sista hjärtslaget är slaget.