Vad vill du lyfta på internationella mansdagen?

international_mens_day_symbol

Idag, 19:e november, är det dags för den årliga internationella mansdagen.

Vilka frågor skulle du vilja lyfta idag?

Jag skulle vilja lyfta upp mäns betydelse för familjelivet, att män tar ansvar i hemmaarbetet. Vill även lyfta upp hur vi kan bryta machokulturen bland pojkar och män och att vi behöver lyfta upp frågan om mäns psykiska ohälsa och självmordsrisk. Just psykisk ohälsa och självmord är årets tema. Här behöver så himla mycket mer göras!

Tyvärr så ser vissa inte fördelarna med att ha en internationell mansdag. Är du en av dem så tycker jag att du ska läsa denna text.  Det är lätt att tycka att män har 364 dagar om året (alla utom internationella kvinnodagen), vilket stämmer vad gäller makt etc, men mäns frågor är också värda att lyftas för jämställdhetens vinning.

Vissa anser att män inte har mycket att slå sig för bröstet för och därför inte ska lyfta frågor på internationella mansdagen. Här håller jag inte med. Jag tycker inte att man ska sluta lyfta internationella mansdagen bara pga att män står för det mesta onda i samhället. Genom att lyfta frågor som t.ex. machokulturen och prata om hur vi kan bryta den så hjälper det både kvinnor och män.

Jag vill gärna veta dina idéer och tankar om internationella mansdagen. Vilka frågor vill du lyfta? Har du idéer och tankar om hur vi kan förbättra den psykiska ohälsan hos män? Hur kan vi förändra machokulturen?

Vem/vad litar du mest på?

Du tar fram mjölken från kylskåpet, kollar på bäst före datumet (2016-11-05). Slänger en blick på kalendern som visar 6:e november. Vad gör du då? 

Tar fram några ägg, ser att bäst före datumet är 14:e oktober. Vad gör du med dem? 

Alldeles för många slänger mat som det inte är något fel på enbart för att bäst före datumet har passerat.

Litar du mest på dina smaklökar/luktsinne eller bäst före datumet på förpackningen?

Hur lyfter du fram kvinnor?

Jag har funderat lite på hur jag som man kan ge kvinnor mer plats i det offentliga utrymmet, samt lyfta fram dem oftare.

Några sätt som jag gjort är att försöka puscha kvinnor att våga ta för sig i debatter m.m. Samt att försöka referera till kvinnor oftare än jag gjort tidigare.

Det sjuka är att när kvinnor får lika mycket utrymme som män så upplevs det som att kvinnorna fått ta väldigt mycket plats. Det märks att man är van att män tar mer plats än kvinnor.

Vilka tips har du?

Jag vill inte komma ut!

Jag har funderat på det här med att homo- och bisexuella måste komma ut med sin sexuella läggning. Varför är det så?

Det är fortfarande så att de flesta antar att alla är heterosexuella tills annat har bevisats. Vilket är väldigt synd, då många känner sig intvingade i normernas grepp. Speciellt unga som frågas om de träffat någon söt tjej respektive kille.

Tänk den dagen som vi alla accepteras oavsett om man gillar killar, tjejer eller både och. Att inget barn antas vara heterosexuellt, utan varje individ accepteras från första dagen oavsett.

Jag drömmer om den dagen som ingen behöver komma ut.

Hjälp dem, men inte här!

Alla verkar vilja hjälpa folk som är i nöd eller behöver stöttning, men så fort det blir i närheten av dem själva så klagas det. Det finns alla möjliga anledningar till att det inte ska ske i deras närhet.

Som t.ex. så är det många som tycker att Lugna gatan-konceptet där före detta kriminella får chansen att komma tillbaka till samhället och göra nytta i att få ungdomar som är på väg att hamna snett välja bort den kriminella banan är bra, de vet ju hur unga som är på väg att hamna snett tänker. Samtidigt så har jag förståelse för att föräldrar inte vill att deras barn ska tas om hand av före detta kriminella.

Det mest talande tycker jag är när dessa koncept bara genomförs i förorter. Varför beslutas inte att anställa före detta kriminella på fritidsgårdar m.m. i de lite rikare områdena? Det vore väl toppen för den före detta kriminella att få miljöombytet, eller?

Jag tycker idén är riktigt bra, men det måste ske på ett bättre sätt än det skett på de delar där Uppdrag granskning genomfört sina reportage. Alla har rätt till en andra chans i livet!

Telge Stadslopp – lopprapport

DSC_0226Igår var det återigen dags för det årliga Telge Stadslopp och självklart så stod jag på startlinjen. Har man varit med alla år så vill man ju fortsätta traditionen.

Uppladdning:
De sista dagarna inför loppet var inte de bästa. Dels så hade jag inte tränat ordentligt både på grund av motivationsdipp och problem med plantar fascia, plus att sonen har varit sjuk så sömnen har varit några få timmar per natt.

Uppvärmning:
Kände mig rätt så taggad och kroppen kändes pigg på uppvärmningen. Det enda som oroade var att det kändes tungandat, luften kändes jobbig.

Starten:
Placerar mig för ovanlighetens skull i framkant vid starten. I vanliga fall brukar jag ställa mig i mitten då jag vill starta lugnt, men i år tänkte jag att jag kan stå längre fram och se hur det känns med tempo och kraft. Startskottet går och jag följer med strömmen. Försöker ta det hyfsat lugnt och det känns rätt bra, trots att jag känner att det går rätt så fort.

1 km:
Passerar 1 km och tar en mellantid, men kollar inte på klockan då jag inte vill påverkas psykologiskt av tiden, utan vill känns vad kroppen orkar med. Springer bakom två stycken och den ena av dem frågar den andra vilken tid det var på första kilometern, vilket innebar att jag fick reda på att den hade gått på strax över 3.30-fart. Det skulle innebära en sluttid på 17.30 i mål. Trots den höga farten så kändes det bra.

1,5 km:
Energin tar slut när jag sprungit ca 1,5 km av loppet. Då inser jag att det kommer bli jobbiga 3,5 km som är kvar. Sänker tempot lite, men försöker hålla i löpningen.

Målgång:
Med knappt 1 km kvar så kommer några ifatt mig, kraften finns inte riktigt att gå med. Försöker ändå öka tempot. Vet att en ligger strax bakom mig, men har en lucka till honom. I målkurvan så hör jag hur någon hejar på honom och jag inser att han är på väg att spurta ifatt mig. Jag går upp på spurtsteg och lyckas hålla undan in i mål.

Tiden:
I mål ramlar jag ned på backen och stänger sedan av klockan. Kollar på tiden och ser att klockan står på 20.06. Missar med andra ord att komma under 20 minuter, eller? Hemma så kollar jag upp resultatlistan på Telge Stadslopps hemsida och ser att den officiella tiden blev 19.57,38. Med andra ord precis under 20 minuter.

Utvärdering:
Minimal träning och dålig uppladdning och ändå komma under 20 min på 5 km är helt klart godkänt.